«Hon ska snart fylla trettiosex. Hon står framför köksfönstret i skymningen. Det regnar. Det är nästan på dagen två år efter skilsmässan. Hon är varken olycklig eller lycklig.»
En ung kvinna drabbas av en katastrof som hotar hela hennes existens. Hon tvingas inleda en kamp för att återvinna sitt språk, sig själv och rätten till sin fyraåriga dotter. Det blir början på en strid där inget är givet. Där allting är vacklande, undflyende och osäkert, till och med marken hon går på.
För att hitta tillbaka till Världen och på nytt namnge den, börjar hon skriva en sorts Ordbok. Ett Glossarium — en bok för orden som bara delvis finns. För de halvt bortglömda, de nästan okända, de ofullgångna, de trevande. Hon skriver med slutna ögon som i mörker. Låter handen med pennan röra sig i ett landskap där ingenting är avlägset. Där ouppnåeligt blir möjligt.
Per Odenstens personligt hållna roman Glossarium är en berättelse om förödelse och förtvivlan. Men också om kärlek; och om det inom människan, som med Werner Aspenströms ord är bättre underrättat om livets mening och världens möjligheter än hon själv.
