Märta vaknar med ett ryck. En dröm hade stört hennes sömn, och nu när hon vaknat försökte minnena av drömmen fly, men Märta lyckades fånga in några minnesbilder innan de för evigt försvann. I drömmen hade hon gift sig, och åkt i en vagn. För att tolka den underliga drömmen tog hon hjälp av ett ockult lexikon för drömtydning som hon funnit några år tidigare undangömt på vinden. Lexikonet ger inte mycket hjälp när hon slår i det, men till slut får hon resultatet hon vill ha, hennes framtida äktenskap kommer att bli lyckligt.
Detta är bra nyheter, tänker Märta, med tanke på att hon snart ska bege sig hemifrån för första gången. I den tidiga tysta morgonen vandrar hon runt i sitt barndomshem, och säger farväl till det hus som snart inte kommer att vara hennes hem längre. Färden bär mot Stockholm, vad som väntar där vet hon inte och med fjärilar i magen säger hon adjö till sin familj på tågstationen.
Artur Möller (1883–1940) var en svensk författare. Möller skrev allt från kåserier till romaner, och han blev speciellt hyllad för sin själfulla lyrik. Hans verk skildrar med unik träffsäkerhet den borgerliga miljö som han själv levde i.
