Om du en lördagskväll i mars 1967 hade kommit in på klubben Speakeasy i London och frågat efter Jan Olofsson, hade du fått svaret ”han sitter där nere mellan Clapton och Hendrix”.
Han växte upp i en liten etta i Malmö, men från radion i köket kom ljud från en värld utan begränsningar. Radio Luxemburg och rock’n’roll lockade mer än pappas rörmokarjobb. Som 13-åring slog han igenom som Sveriges yngsta rockkung. Men det var inte där hans talanger låg. Som manager, spinndoktor, skivbolagsboss, fotograf och partyproffs blev han Sveriges mest kända popdoldis i London under hela 60-talet.
Han delade rum med The Beatles i Hamburg, fixade det enda svenska skivkontraktet med demonproducenten Joe Meek, var husfotograf på tv-programmet Ready Steady Go!, sågs längst fram i VIP-kön på alla Londons inneklubbar, vaknade bakis i Brian Epsteins gästrum dagen efter releasepartyt för Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band, startade skivbolag och nattklubb, bjöds på köttbullar av Cat Stevens mamma och hjälpte Stikkan att lansera Abba i USA flera år innan genombrottet. Han kände alla, gjorde allt och fotograferade det mesta.
Sven Lindström, författare till den kritikerrosade biografin Att vara Per Gessle, har skrivit ett nytt och osannolikt roligt kapitel i svensk pophistoria.
