Johan Cullberg berättar i denna bok om den kaotiska och smärtsamma “kompost” som barndomsåren utgjorde för Gunnar Ekelöf och hur den blev myllan för ett skapande som gjorde honom till en av det svenska 1900-talets främsta diktare. Gång på gång försökte Ekelöf som vuxen närma sig sin tidiga historia i självbiografi ska utkast — sällan kom han under ytan. Dikterna banar istället vägen för den bakomliggande berättelsen om hans barndom.
Många av Ekelöfs dikter har referenser till hans tidiga erfarenheter. Pappan avled i hjärnsyfilis då Gunnar var åtta år — sjukdomen yttrade sig i en ökande psykos och sedan demens. Hans vuxna relation till modern präglades av en ambivalent hållning. Sent i livet och efter hennes död anklagade han henne för att ha förstört hans liv med kyla och kärleksbrist. Depressioner och alkohol komplicerade hans liv ytterligare.
Av hävd har Gunnar Ekelöf ansetts vara en av våra «svåra» diktare. I denna bok om skapandets källor och psykologi görs han tillgänglig för många. Genom studier av brev, tidiga dokument och journaler såväl som av Ekelöfs diktning ger Cullberg en spännande och delvis ny bild av Ekelöfs personliga historia och lyfter fram bakgrunden till några av hans mest älskade dikter.
