Thomas Bodströms berättelse om sin uppväxt handlar om honom och hans familj, men här finns en person som träder fram extra tydligt, och det är hans mamma Vanja. Hon som alltid stått Thomas nära, men som i slutet av sitt liv drabbas av Alzheimers och bit för bit försvinner bort.
Vanja kom från en mycket konservativ och borgerlig miljö i Jönköping. Hon gifte sig med Lennart Bodström, en inbiten socialdemokrat, skötte hem och hushåll och barn, samtidigt som hon månade om sitt yrke som lärare. Så småningom blev hon också en engagerad minister— och ambassadörsfru med stor social begåvning.
Mamma Vanja var den som alltid försvarade och stod upp för sin son. Hon hejade på Thomas när han ville satsa på fotbollen, gladdes åt hans advokatkarriär och framgångar som författare, och tyckte att det var självklart att han skulle tacka ja till att bli justitieminister.
Hennes sjukdom drabbar både henne själv och hela familjen hårt. Och gör det kanske ännu angelägnare att få berätta hur det en gång faktiskt var.
«Ingen är bättre än du, Thomas», sa Vanja ofta. En sanning med modifikation, men av avgörande betydelse för hennes son. Därför hör berättelsen om Vanja tätt samman med den om Thomas eget liv.
