Det var inte lätt att se honom där han satt ihopkrupen i hörnet med en lite för stor jacka på sig. Benen var korslagda och ryggen böjd. Gick man tillräckligt nära kunde man se något svart och stripigt som ilsket stack ut från jackans kapuschong. Det var ingen som gick nära. Eftersom jackan hade samma nyans som varuhusets grafitgråa vägg var man tvungen att titta noga om man skulle se honom där han satt med sin mugg i handen. Genom byxorna syntes hans nakna, vita hud. Ena bakfickan saknades och det var svårt att avgöra vilken färg byxorna haft från början. Lukten vittnade emellertid om att de borde tvättas omgående.
Så inleder Pia Widlund om den smutsiga pojken. Novellen har cirka 2 000 ord.
