Edith Södergran och modernismens födelse.
Glöm den romantiska bilden av den lungsjuka, olyckliga fröken Södergran som isolerad i det fjärran Karelen knåpade på sina dikter, under påverkan av manliga auktoriteter: den svekfulle älskaren, Nietzsche eller Kristus. Istället lyfter Ediths jag fram den Edith Södergran som givit 1900-talets kvinna ett nytt språk. Ebba Witt-Brattström finner hennes rötter i den livaktiga miljön i skolårens Petersburg, där också den politiska kampen mot tsaren men inslag av messianism och terrorism är viktig. Ediths jag placerar Södergrans debut på tiotalets livaktiga kvinnolitterära scen i Europa med namn som Lou Salomé, Ellen Key, Zinaida Hippius, Else Lasker-Scüler och Anna Achmatova. Edith Södergrans högstämda period tolkas som ett försök att vara Nietzsche — som kvinna. I västerländsk kultur är «den sköna kvinnans död» ett älskat motiv. Ediths jag visar hur Södergran använder sig av det för att skapa det starka “jag” som utmärker hennes diktning.
Denna bok ingår i en serie som består av återutgivningar av Norstedts ständigt aktuella författare, från olika epoker och ur olika generationer.
Böckerna finns också i e-boksformat. Gå in på www.norstedts.se/digitalaklassiker och läs mer.
