«Och i det svärtade ljuset rör sig dom två som är mina föräldrar. Pa gör en gest med högerhanden när han säger Well, och det som om solpartiklarna rörde sig som gnistor, som om han fick solljuset att svänga runt när han vänder om sin resa: eller till Sweden. I think we take a trip to Sweden, doctor Robinson. Home to Sweden. Och det svärtade solljuset samlar sig i mas ögon, går in i iris och lever där som ett solspel kring hennes pupiller.»
Knut, Lars olycksalige kusin, har frivilligt sökt döden. Hustrun Gunhild har blivit diagnostiserad med en livshotande sjukdom. Lars annars så optimistiska och hängivna flytt till Amerika tycks ha nått sin begränsning, det är hög tid att återvända hem till Sverige. Hustrun behöver ett miljöombyte och Lars behöver hitta tillbaka till sitt annars övervägande optimistiska jag.
Lars och Gunhilds son Roy tar i denna skildring över rollen som berättare och vi får följa återvändandet till Sverige ur hans femåriga ögon. Amerika som skulle vara möjligheternas land kom att bli något annat än Lars väntat sig, vistelsen där blir kantad av främlingsfientlighet, sorg, sjukdom och hemlängtan.
Den lilla familjen stiger ombord fartyget som skall ta dem hem igen, hem till det land de en gång lämnat med en drömmande hoppfullhet.
«Oceanisk hemfärd» är den tredje delen i Walter Dicksons Amerikasvit och fortsättningen på “Amerika”.
Walter Dickson [1916–1990] var en svensk roman— och novellförfattare, född i USA, senare bosatt i Falkenberg. Emigration är ett återkommande tema i Dicksons berättelser. Romansviten är baserad på han egen familjehistoria och emigration till Amerika. Hans emigrationsskildringar har jämförts med Vilhelm Mobergs och Artur Lundkvist ska ha sagt «att medan Moberg är realismens skildrare av emigrantlivets stora skeende, skapar Walter Dickson den inre upplevelsens realism». Dickson gör ett betydligt litterärt avtryck med sin kreativt förtroliga berättarstil.
