«Den trötta blicken från mannen med den solkiga kepsen far sökande över mitt ansikte och då förstår jag: det måste vara de fläckiga huden de inte kan slita ögonen från. Ja, det är brännmärken, förklarar jag lågt och generad vänder han bort blicken».
Ibland bubblar ångesten upp genom den sammanbitna ytan. När minnesbilderna från bombningarna och granatelden blir allt för verkliga är det svårt att minnas att han är trygg i folkhemmet Sverige. Ingen ser flyktingens inre kamp, hur adventsstjärnorna påminner om explosioner och hur mardrömmarna om natten spelar upp tortyren han utsatts för, igen och igen.
Att lämna ett krig är inte bara en geografisk och fysisk resa, den är också psykologisk. Mil och kontinenter kan läggas mellan flyktingen och kriget, sår kan läkas, men minnena slutar aldrig hemsöka den som överlevt mot alla odds.
Arne Lundgren (1925–2011) är en svensk författare med flera strängar på sin lyra. I hans stora författargärning kan räknas romaner, lyrik och ungdomsböcker.
