Det här är en utvecklingsroman om Gittan, snart 35 år. Hon lever till synes ett bra liv med vänner och har ett yrke som framgångsrik förläggare. Men privat trasslar hon till det med sina relationer och får inte ordning på sitt liv utan att förstå varför.
Gittans stjärnförfattare, Stefan Bräcke, lägger just sista handen vid sin nya kommande roman, förväntningarna från marknaden är skyhöga och det är mycket att göra.
Men det är svårt att komma honom nära. Det känns som om han går och bär på något han inte vill berätta. Dessutom har han en märklig dragningskraft på henne som är svår att hantera professionellt.
På en klassfest uppdagas det att Gittan skulle vara orsak till att en klasskompis tog livet av sig i nian. Förträngda minnen förenade med en enorm skuld väller fram, men hur kan man ha så olika bilder av vad som skett? Gittan känner inte igen sig i beskrivningarna av vad som hände under högstadieåren. Var hon verkligen ett sådant monster som alla säger? Eller finns det andra förklaringar?
Vad är minnen och vad är sant? Vem har rätt till historien som den berättas av olika personer? Vems minnen är mest sanna? Och vem bär egentligen skulden till Lenas död?
