Den blida (Krotkaja) från 1876 publicerades i Dostojevskijs enmanstidskrift En författares dagbok, där varje nummer inväntades med spänd förväntan i samtidens Ryssland. Den korta romanen återger en förtvivlad mans monolog natten efter sin unga frus självmord, där tragedin långsamt spelas upp genom hans osammanhängande tal vid hennes bår. Berättaren är en avskedad officer, som nu arbetar som pantlånare. Han känner sig ouppskattad av omgivningen och gifter sig med en ung, fattig, men stolt kvinna och försöker genom sin dominans i förhållandet att uppnå erkännande och kärlek. Hans stränga krav får dock motsatt effekt.
«Man känner bara för att gråta när man läser; det finns inte många juveler som denna inom europeisk litteratur.» — Saltykov-Shchedrin, Dostoevsky
"… en av de finaste och renaste verken, som Dostojevskij någonsin har skrivit… Den blida är också det verk, där Dostojevskij porträtterat sin 'underjordiska' karaktärstyp som bäst. Ingen annanstans presenteras han så till fullo som en känslig och lidande människa, vars inhumanitet härstammar från en önskan efter kärlek, som har fördärvats och förvanskats genom egoism och fåfänga." — Joseph Frank, Dostoevsky
«Aldrig tidigare har en diktare skildrat en despotisk karaktärs obegränsade herravälde över en svag, men samtidigt stolt människa så intensivt. Hon dör för att han dödar hennes kärlek, och när kärleken äntligen träder fram i honom är det för sent… en av de mest gripande historierna om mänsklig förtvivlan, som någonsin har skrivits.» — Geir Kjetsaa, Fjodor Dostojevskij, ett diktarliv
«En ganska liten bok, men den är stor för oss alla, ouppnåeligt stor.» — Knut Hamsun
