Som ofta förr hämtar Tarjei Vesaas här sitt stoff framför allt ur barnets värld, men han gör det i ett bestämt syfte: barnet bevittnar och tolkar vad de vuxna har för sig — föräldrarnas handlingar, deras inbördes förhållande, deras kamp för brödet — allt detta upplever barnet på sitt sätt, intuitivt och ofta lika starkt som de vuxna själva. Vesaas noveller handlar om hårt trängda människor, ofta tätt inpå stupet till hopplöshet och nederlag, de visar vad barnet förmår, hur det handlar och räddar.
Tarjei Vesaas (1897–1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963).
