«När jag återigen öppnade ögonen såg jag samma oändligt långa procession framför mig. Jag upptäckte ett litet naket flickebarn som gick lika långsamt som alla de andra. Barn brukar ju annars springa och hoppa. När jag vände mig om såg jag tusentals andra människor som försvann i fjärran. Det var alltsammans som en illustration av Doré i en bibel som jag sett en gång. Jag var alltså i dödsriket. Jag var död.»
Rum nummer sju i en korridor som tycks oändlig. Ett rum som kan förvandlas till exakt det man vill att det ska bli. Allt i väntan på Stora Domstolen. Vad händer när domen har fallit? Något helvete förutom själva jordelivet finns inte — åtminstone om man ska tro själasörjerskan. Är det då i paradiset som författaren nu har hamnat? Allt han önskar dyker ju upp innan han ens hunnit tänka klart tanken. Allt förutom Louise. Hans älskade Louise. Sitter hon ännu kvar bredvid sjukhussängen?
Jascha Golowanjuk (1905–1974) var en svensk författare, musiker och skådespelare. Han föddes i rysk-uzbekiska Samarkand men kom till Danmark som 14-åring och studerade där vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Som dansk medborgare flyttade han sedan till Sverige år 1929 och fick sedermera även svenskt medborgarskap. Han medverkade i flera av Kar de Mummas revyer och blev så småningom en av de svenska bibliotekens mest utlånade författare.
